Jonas B

Haha! Guuh! Nu har jag klippt mig... Eller.. rättare sagt, jag la mitt hår i min systers händer (och hon är inte frisör)... Hon skulle få fixa till min frisyr så som jag hade den tidigare...

Hon började att klippa i mitt hår... Efter ett tag skulle hon gå och hämta trimmern... Hon hittade inte... Hon kom på att hennes pojkvän hade nog tagit med sig den...

Så hon fortsatte att klippa...
Resultatet blev kort på vissa ställen och långt på andra...
Så igår begav jag mig till min moster (hon kan mer om frisöri) för att hon skulle få fixa till det... Och det funkade! Mitt hår blev räddat... Visst, det blev bra när Emma klippte det, men det blev faktiskt lite bättre när Susanne fixade till det!...

Hur som helst så liknar jag nu denna person:

Adolf Hitler (för er som inte vet)

 

Så nu måste jag börja gå upp och fixa min frisyr på morgonen så jag inte ser ut som en nazist... Jippi...

Men i övrigt är det snyggt! Och det kommer bli sjukt snyggt när det fått växa ut lite... Alltså håret på sidorna ;)

 

 

PUSS o KRAM!!!

eller nått... Ska man kanske bli fjortis?

Jag är kattvakt i Luleå nu... Min syster och hennes sambo, Idan, har köpt en katt... Den är skitsöt :D Den liknar katten från Shrek ;)

Hur som helst så brände jag mig på en plåt i morse när jag gjorde frukost och tog en Absolut Vanilia från frysen för att kyla där jag hade bränt mig... Den står just nu brevid mig... Självklart har Saffran (katten) varit och nosat på den... Men inte bara nosat, han har även slickat på den iskalla flaskan... xD

Som jag har nämnt tidigare är jag som sugen på att börja blogga igen.. Men om vad? Mode? Mat? Allt? xD
En sak som jag har kommit på är då att om jag ska börja blogga ska jag göra en bättre och snyggare design som inte är svart och vit... Visst, det är stilrent, men det är väldigt dystert... :(

Sen så måste jag även sno en kamera av någon... Kanske min syrra? ;)

Jonas har tängt...
Om jag skulle dö före någon av er... så vill jag defenitivt ha denhär låten på min begravning:

Jag har kommit fram till att rita är roligt =D Även om allt man ritar ser ut som skit... och speciellt i början :p

För er som inte ser det så är det ny design på min Blogg... Vad tycks? :P
Jag började även igår att bära mitt bönearmband... Men med tanke på att jag på senaste tiden börjat tänka sjukt mycket på döden, funderar jag på att ta bort den svarta pärlan, dödspärlan... Vad tycker ni?

Jag funderar på att börja blogga igen... Är det en bra idé? :)

Hur som helst så slutade jag 11.10 idag... vi hade halvdag och ska egentligen gå till 12 då... men eftersom att våran lunch började 11.10 så slutade vi då ;)

Jag känner att jag vill börja blogga igen... Men vad ska jag blogga om? Det kommer nog inte bli så mycket bloggande, även om jag vill det... Och om det blir mycke bloggande så blir det nog tyvärr bara en kort period...

Jag känner som att jag vill blogga om nått helt ointresant.. typ nått i stil med "Jag vill färga håret" och sen ta nån bild och visa hur typ....

Typ en blogg som inte alls är rolig att följa... Och som inte delar med sig så mycket av sitt liv, fast ändå ganska mycket... :P

Ingen förstår nått? :D

XD

Jag missar 90-talet... >_< Jag skanar det verkligen

Musiken var sjukt bra... Och man var liten... Och det var bra att vara liten... man behövde inte bry sig om allt runt omkring...

Om ett barn som är 6år inte vet om att irak-kriget pågår, tycker man att barnet är gulligt... men om man är 15 och inte vet att irak-kriget tycker folk att man är konstig och att man inte vet någonting... Det är bra att inte veta allt... Det är bra att vara sex år och inte veta allt. Då var man lycklig över det man hade, och om man såg att någon inte hade lika många leksaker som ensjälv, så brukade man (i alla fall jag) dela med sig, och låna ut en av sina många leksaker...

Man ansågs inte heller vara konstig för att man såg på Anime-serier om japanska flickor som sprang omkring och bekämpade mot "utomjordingarna" som försökte ta över världen.

Vars är det jag är påväg egentligen?

Det jag menar är egentligen att, Livet var mycket bättre när man var sex år... Man var vän med alla. Och de man inte var vän med var de som var "högre rang" och de undvek man så mycket som möjligt, men vissa av dem umgicks man ändå med.

För mig var det lättare på det sättet att när jag var 6år var mina föräldrar fortfarande gifta. För när jag började 1an, så skiljdes de.

Vars är det jag egentligen är på väg? XD

Nu säger jag bara såhär:

Allt var bättre när man var yngre!


Och tänker inte kommentera det XD

Jag känner stormen kommer!


EDIT (14.40):
Jag skyndade mig att skriva det över... för att hinna se det börja renga.. Det började inte göra det... :(

Jag ska kolla mer sen :D

För ungefär en vecka sedan var jag och Påskpysslade och hade Saw-kväll hos en kompis...
Först när vi kom dit så satt vi och pysslade... jag gjorde två kycklingar... En "ond" och en "god"... :D
Kring 5-6-tiden gjorde vi mat... Jättegott :D Alla hjälpte till ;)
Och sen efter maten (21 typ) satte vi oss och såg Saw III... eller.. slutetat av den.. Och sen början av 4an... när vi norrfjärdingar plötsligt var tvugna att fara hem... Så vi såg inge mer saw.... trots att vi hade tänkt se till 5an :D


Men men.. det jag hade tänkt att skriva i detta inlägg var egentligen inget om kvällen, utan vad som hände mellan att vi pysslade och åt middag... Vi for nämligen och såg delfinalen (Piteå) av Musikdirekt... 3st grupper gick vidare.. Och alla var från Piteå ;D

Hur som helst så var det en kille, som tyvärr inte gick vidare, som jag verkligen tycker om... Jag tycker om hans mod... Han stod själv på scen... Han sjöng själv och spelade instrumenten (som i detta fall var en El-Gitarr) själv...

Att ha sådant mod att stå på en scen själv är väldigt... Ja.. vad ska jag säga... Visst jag har sånt mod, jag kan stå på en scen själv... Men inte att sjunga...

Sjunga är ju ett av de saker som folk hatar att göra inför andra... Sång är något alla ska få njuta av... Både att lyssna på och hålla på med... Eller inte bara sång, utan musik i helhet... men speciellt sång..

Men varför hatar folk att sjunga inför folk? Jo;

rösten är ju ett instrument... Men ett instrument som man inte kan klaga på... Eller... inte riktigt klaga, utan... jag kommer inte på ordet...
Hur som helst så kan jag ju säga såhär:
Om jag t.ex. spelar Piano och du tycker det låter jättedåligt kan du säga det åt mig och jag kan öva på att spela bättre, bli snabbare på att byta tanjenter osv...

Rösten är den jag är...

Om någon klagar över min sång, klagar de över Mig... De klagar inte på att jag inte kan spela ett instrument (som jag när som helst kan lägga undan och aldrig mer ta fram, eller som jag inte behöver använda)... Utan rösten... Man klagar på mig som person... Rösten är ju skapad till mig, och är något som jag aldrig kan ändra (jag vet, man ska aldrig säga aldrig osv osv.. men jag hoppas ni är smarta nog att förstå vad jag menar)...
 
Jag blir därför nästan sur på Idol... Visst Kent-Göran från Råneå kanske inte har den bästa sångrösten, och dommarna blir ursinniga "Hur kan du ens söka? Tror du själv att du är bra?" "Visst" säger Kent-Göran, det är ju han, ingen kan ju säga att just Kent-Göran är dålig... Eller jo visst kan man, han är kanske inte så duktig på att sjunga, men han gör i alla fall något som många andra aldrig skulle våga; Han ställer sig framför Jurryn och sjunger.. Han har Mod... Han Lever... Han vågar använda sin röst... Även om det inte är den bästa och har den vackraste klangen, så vågar han i alla fall att sjunga...

Jag satt och tänkte på det redan när jag satt och lyssnade på David som stod och sjöng uppe på scen... Ensam.. Till en The Ark-låt...  Han hade en väldigt bra röst... Och var duktig på att spela... Han var välsignad med en vacker röst... Men även de som har en mindre vacker röst ska kunna gå vidare i en musiktävling..

För så fort Jurryn säger "Nej"... säger de "Nej" till personen... till vad den är... Till vad den har varit... och säger att den här personen inte är fullbordad....

Film... Är verkligen film bra för oss? Jag älskar verkligen film, men ska vi egentligen se film?...

Är romatiska filmer egentligen bra för oss?
Efter att, på Aftonbladet, ha läst att romantiska filmer förstör våra liv, eftersom att alla tror att det blir så som i film. Du hittar en tjej/kille... Han/Hon ser dig direkt, Ni blir kära... Sen så kommer någon i mellan er, sen så gör ni slut, och sen blir ni ihop igen och får barn och lever lyckliga i alla era dagar...

Så är det ju vissa tänker, det finns bara EN...

Men om Romantiska filmer "messar upp" våra huvuden, vad gör då skräckfilmer mot oss?
Gör skräckfilmer så vi blir mer blodtörstiga, klarar våra hjärnor av att se en skräckfilm egentligen? Är det bra att se dem? Är det bra att vara rädd för att man tror att grannarna tonåringar är blodtörstiga jäklar som kommer och leker vidriga lekar där vi till slut dör... Är det bra att vi inte vågar åka utomlands och bo i hotell eftersom att där vaknar man plötsligt upp i en stol där en motorsåg är påväg mot magen och sågar oss mitt i tu...
Är det bra att vi är rädda för att göra fel? Att om vi gör fel, så hamnar vi en konstig fälla som ska bevisa att vi uppskattar livet?

Är Dokumentärer verkligen bra för oss?
Ska vi verkligen veta hur allt funkar? Ska vi verkligen veta om det finns en gud... kan man inte bara säga Ja.. för om det skulle visa sig att en Gud inte fanns, skulle det vara slut med hopp på hela jorden... alla skulle bli psykiskt sjuka för att de hela tiden är rädda för att efter döden kommer ingenting hända, det finns ju ingen gud, alltså inget paradis...
Att jag blir ännu mer rädd för att göra fel så att någon psykad kille tar och sätter mig i en fälla där jag helt plötsligt klarar mig, när jag kommer ut därifrån springer jag ut på gatan där jag blir ihjälsjuten av de ungdomar som går i High School, för att de vill att alla ska se dem, för attt de hela livet har blivit undantryckta eftersom att de varit konstiga... eller mindre Normal...

Normal vad är egenltigen normalt? är jag normal?  jag är sjukt normal om man jämför med Peter Siepern.. Men jag är sjukt onormal om jag jämför med vissa killar i min skola...

Så är det bra för oss att se film? Är det bra för oss att veta allt? Är det bra för oss att veta vad som händer efter döden? Är det bra för oss att veta vad Normalt är? Är det bar att vara Nomal?

Svar: ?

Jag har precis ny-upptäckt det bandet som jag gillade när jag var yngre...

Jag lärde mig nämligen gilla en Rysk LESBISK grupp som min syrra introducerade i mitt liv.
De har väldigt bra låtar...
Det jag gillar med gruppen extra mycket idag är att de just gick ut som en lesbisk grupp, även om de inte är de... Om det var för att få många fler som köpte skivor eller om det var för att göra en förändring i världen vet jag inte... Men jag är ändå stolt över dem...

Att de vågat ge sig in i nått som kunde ha gjort att de skulle fått otroligt fula och jobbiga ord (som folk för höra varje dag) efter sig, så valde de ändå att i endast 14 och 15års ålder att utge sig för att vara något så hatat som homosexuella...


Även fast kvinnlig homosexuallitet inte känns lika hatad som manlig, så var det ändå ett steg i utvecklingen av världen....

"I do beleve I have been change for the bether..."

Nu ni! Nu har jag precis laddat ned alla Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter!!! Guu!! :D Barnminnen ;D

Me (L) Fem Myror är fler än fyra elefanten..
Eller mer exakt
Me (L) O-låten ;D

Älskar O-låten!!!! :D