"...Och tänker inte kommentera det..."
Jag missar 90-talet... >_< Jag skanar det verkligen
Musiken var sjukt bra... Och man var liten... Och det var bra att vara liten... man behövde inte bry sig om allt runt omkring...
Om ett barn som är 6år inte vet om att irak-kriget pågår, tycker man att barnet är gulligt... men om man är 15 och inte vet att irak-kriget tycker folk att man är konstig och att man inte vet någonting... Det är bra att inte veta allt... Det är bra att vara sex år och inte veta allt. Då var man lycklig över det man hade, och om man såg att någon inte hade lika många leksaker som ensjälv, så brukade man (i alla fall jag) dela med sig, och låna ut en av sina många leksaker...
Man ansågs inte heller vara konstig för att man såg på Anime-serier om japanska flickor som sprang omkring och bekämpade mot "utomjordingarna" som försökte ta över världen.
Vars är det jag är påväg egentligen?
Det jag menar är egentligen att, Livet var mycket bättre när man var sex år... Man var vän med alla. Och de man inte var vän med var de som var "högre rang" och de undvek man så mycket som möjligt, men vissa av dem umgicks man ändå med.
För mig var det lättare på det sättet att när jag var 6år var mina föräldrar fortfarande gifta. För när jag började 1an, så skiljdes de.
Vars är det jag egentligen är på väg? XD
Nu säger jag bara såhär:
Allt var bättre när man var yngre!
Och tänker inte kommentera det XD
Musiken var sjukt bra... Och man var liten... Och det var bra att vara liten... man behövde inte bry sig om allt runt omkring...
Om ett barn som är 6år inte vet om att irak-kriget pågår, tycker man att barnet är gulligt... men om man är 15 och inte vet att irak-kriget tycker folk att man är konstig och att man inte vet någonting... Det är bra att inte veta allt... Det är bra att vara sex år och inte veta allt. Då var man lycklig över det man hade, och om man såg att någon inte hade lika många leksaker som ensjälv, så brukade man (i alla fall jag) dela med sig, och låna ut en av sina många leksaker...
Man ansågs inte heller vara konstig för att man såg på Anime-serier om japanska flickor som sprang omkring och bekämpade mot "utomjordingarna" som försökte ta över världen.
Vars är det jag är påväg egentligen?
Det jag menar är egentligen att, Livet var mycket bättre när man var sex år... Man var vän med alla. Och de man inte var vän med var de som var "högre rang" och de undvek man så mycket som möjligt, men vissa av dem umgicks man ändå med.
För mig var det lättare på det sättet att när jag var 6år var mina föräldrar fortfarande gifta. För när jag började 1an, så skiljdes de.
Vars är det jag egentligen är på väg? XD
Nu säger jag bara såhär:
Allt var bättre när man var yngre!
Och tänker inte kommentera det XD
