...
För ungefär en vecka sedan var jag och Påskpysslade och hade Saw-kväll hos en kompis...
Först när vi kom dit så satt vi och pysslade... jag gjorde två kycklingar... En "ond" och en "god"... :D
Kring 5-6-tiden gjorde vi mat... Jättegott :D Alla hjälpte till ;)
Och sen efter maten (21 typ) satte vi oss och såg Saw III... eller.. slutetat av den.. Och sen början av 4an... när vi norrfjärdingar plötsligt var tvugna att fara hem... Så vi såg inge mer saw.... trots att vi hade tänkt se till 5an :D
Men men.. det jag hade tänkt att skriva i detta inlägg var egentligen inget om kvällen, utan vad som hände mellan att vi pysslade och åt middag... Vi for nämligen och såg delfinalen (Piteå) av Musikdirekt... 3st grupper gick vidare.. Och alla var från Piteå ;D
Hur som helst så var det en kille, som tyvärr inte gick vidare, som jag verkligen tycker om... Jag tycker om hans mod... Han stod själv på scen... Han sjöng själv och spelade instrumenten (som i detta fall var en El-Gitarr) själv...
Att ha sådant mod att stå på en scen själv är väldigt... Ja.. vad ska jag säga... Visst jag har sånt mod, jag kan stå på en scen själv... Men inte att sjunga...
Sjunga är ju ett av de saker som folk hatar att göra inför andra... Sång är något alla ska få njuta av... Både att lyssna på och hålla på med... Eller inte bara sång, utan musik i helhet... men speciellt sång..
Men varför hatar folk att sjunga inför folk? Jo;
rösten är ju ett instrument... Men ett instrument som man inte kan klaga på... Eller... inte riktigt klaga, utan... jag kommer inte på ordet...
Hur som helst så kan jag ju säga såhär:
Om jag t.ex. spelar Piano och du tycker det låter jättedåligt kan du säga det åt mig och jag kan öva på att spela bättre, bli snabbare på att byta tanjenter osv...
Rösten är den jag är...
Om någon klagar över min sång, klagar de över Mig... De klagar inte på att jag inte kan spela ett instrument (som jag när som helst kan lägga undan och aldrig mer ta fram, eller som jag inte behöver använda)... Utan rösten... Man klagar på mig som person... Rösten är ju skapad till mig, och är något som jag aldrig kan ändra (jag vet, man ska aldrig säga aldrig osv osv.. men jag hoppas ni är smarta nog att förstå vad jag menar)...
Jag blir därför nästan sur på Idol... Visst Kent-Göran från Råneå kanske inte har den bästa sångrösten, och dommarna blir ursinniga "Hur kan du ens söka? Tror du själv att du är bra?" "Visst" säger Kent-Göran, det är ju han, ingen kan ju säga att just Kent-Göran är dålig... Eller jo visst kan man, han är kanske inte så duktig på att sjunga, men han gör i alla fall något som många andra aldrig skulle våga; Han ställer sig framför Jurryn och sjunger.. Han har Mod... Han Lever... Han vågar använda sin röst... Även om det inte är den bästa och har den vackraste klangen, så vågar han i alla fall att sjunga...
Jag satt och tänkte på det redan när jag satt och lyssnade på David som stod och sjöng uppe på scen... Ensam.. Till en The Ark-låt... Han hade en väldigt bra röst... Och var duktig på att spela... Han var välsignad med en vacker röst... Men även de som har en mindre vacker röst ska kunna gå vidare i en musiktävling..
För så fort Jurryn säger "Nej"... säger de "Nej" till personen... till vad den är... Till vad den har varit... och säger att den här personen inte är fullbordad....
Först när vi kom dit så satt vi och pysslade... jag gjorde två kycklingar... En "ond" och en "god"... :D
Kring 5-6-tiden gjorde vi mat... Jättegott :D Alla hjälpte till ;)
Och sen efter maten (21 typ) satte vi oss och såg Saw III... eller.. slutetat av den.. Och sen början av 4an... när vi norrfjärdingar plötsligt var tvugna att fara hem... Så vi såg inge mer saw.... trots att vi hade tänkt se till 5an :D
Men men.. det jag hade tänkt att skriva i detta inlägg var egentligen inget om kvällen, utan vad som hände mellan att vi pysslade och åt middag... Vi for nämligen och såg delfinalen (Piteå) av Musikdirekt... 3st grupper gick vidare.. Och alla var från Piteå ;D
Hur som helst så var det en kille, som tyvärr inte gick vidare, som jag verkligen tycker om... Jag tycker om hans mod... Han stod själv på scen... Han sjöng själv och spelade instrumenten (som i detta fall var en El-Gitarr) själv...
Att ha sådant mod att stå på en scen själv är väldigt... Ja.. vad ska jag säga... Visst jag har sånt mod, jag kan stå på en scen själv... Men inte att sjunga...
Sjunga är ju ett av de saker som folk hatar att göra inför andra... Sång är något alla ska få njuta av... Både att lyssna på och hålla på med... Eller inte bara sång, utan musik i helhet... men speciellt sång..
Men varför hatar folk att sjunga inför folk? Jo;
rösten är ju ett instrument... Men ett instrument som man inte kan klaga på... Eller... inte riktigt klaga, utan... jag kommer inte på ordet...
Hur som helst så kan jag ju säga såhär:
Om jag t.ex. spelar Piano och du tycker det låter jättedåligt kan du säga det åt mig och jag kan öva på att spela bättre, bli snabbare på att byta tanjenter osv...
Rösten är den jag är...
Om någon klagar över min sång, klagar de över Mig... De klagar inte på att jag inte kan spela ett instrument (som jag när som helst kan lägga undan och aldrig mer ta fram, eller som jag inte behöver använda)... Utan rösten... Man klagar på mig som person... Rösten är ju skapad till mig, och är något som jag aldrig kan ändra (jag vet, man ska aldrig säga aldrig osv osv.. men jag hoppas ni är smarta nog att förstå vad jag menar)...
Jag blir därför nästan sur på Idol... Visst Kent-Göran från Råneå kanske inte har den bästa sångrösten, och dommarna blir ursinniga "Hur kan du ens söka? Tror du själv att du är bra?" "Visst" säger Kent-Göran, det är ju han, ingen kan ju säga att just Kent-Göran är dålig... Eller jo visst kan man, han är kanske inte så duktig på att sjunga, men han gör i alla fall något som många andra aldrig skulle våga; Han ställer sig framför Jurryn och sjunger.. Han har Mod... Han Lever... Han vågar använda sin röst... Även om det inte är den bästa och har den vackraste klangen, så vågar han i alla fall att sjunga...
Jag satt och tänkte på det redan när jag satt och lyssnade på David som stod och sjöng uppe på scen... Ensam.. Till en The Ark-låt... Han hade en väldigt bra röst... Och var duktig på att spela... Han var välsignad med en vacker röst... Men även de som har en mindre vacker röst ska kunna gå vidare i en musiktävling..
För så fort Jurryn säger "Nej"... säger de "Nej" till personen... till vad den är... Till vad den har varit... och säger att den här personen inte är fullbordad....
Vad är egentligen bra för oss? (ej genomläst :))
Film... Är verkligen film bra för oss? Jag älskar verkligen film, men ska vi egentligen se film?...
Är romatiska filmer egentligen bra för oss?
Efter att, på Aftonbladet, ha läst att romantiska filmer förstör våra liv, eftersom att alla tror att det blir så som i film. Du hittar en tjej/kille... Han/Hon ser dig direkt, Ni blir kära... Sen så kommer någon i mellan er, sen så gör ni slut, och sen blir ni ihop igen och får barn och lever lyckliga i alla era dagar...
Så är det ju vissa tänker, det finns bara EN...
Men om Romantiska filmer "messar upp" våra huvuden, vad gör då skräckfilmer mot oss?
Gör skräckfilmer så vi blir mer blodtörstiga, klarar våra hjärnor av att se en skräckfilm egentligen? Är det bra att se dem? Är det bra att vara rädd för att man tror att grannarna tonåringar är blodtörstiga jäklar som kommer och leker vidriga lekar där vi till slut dör... Är det bra att vi inte vågar åka utomlands och bo i hotell eftersom att där vaknar man plötsligt upp i en stol där en motorsåg är påväg mot magen och sågar oss mitt i tu...
Är det bra att vi är rädda för att göra fel? Att om vi gör fel, så hamnar vi en konstig fälla som ska bevisa att vi uppskattar livet?
Är Dokumentärer verkligen bra för oss?
Ska vi verkligen veta hur allt funkar? Ska vi verkligen veta om det finns en gud... kan man inte bara säga Ja.. för om det skulle visa sig att en Gud inte fanns, skulle det vara slut med hopp på hela jorden... alla skulle bli psykiskt sjuka för att de hela tiden är rädda för att efter döden kommer ingenting hända, det finns ju ingen gud, alltså inget paradis...
Att jag blir ännu mer rädd för att göra fel så att någon psykad kille tar och sätter mig i en fälla där jag helt plötsligt klarar mig, när jag kommer ut därifrån springer jag ut på gatan där jag blir ihjälsjuten av de ungdomar som går i High School, för att de vill att alla ska se dem, för attt de hela livet har blivit undantryckta eftersom att de varit konstiga... eller mindre Normal...
Normal vad är egenltigen normalt? är jag normal? jag är sjukt normal om man jämför med Peter Siepern.. Men jag är sjukt onormal om jag jämför med vissa killar i min skola...
Så är det bra för oss att se film? Är det bra för oss att veta allt? Är det bra för oss att veta vad som händer efter döden? Är det bra för oss att veta vad Normalt är? Är det bar att vara Nomal?
Svar: ?
Är romatiska filmer egentligen bra för oss?
Efter att, på Aftonbladet, ha läst att romantiska filmer förstör våra liv, eftersom att alla tror att det blir så som i film. Du hittar en tjej/kille... Han/Hon ser dig direkt, Ni blir kära... Sen så kommer någon i mellan er, sen så gör ni slut, och sen blir ni ihop igen och får barn och lever lyckliga i alla era dagar...
Så är det ju vissa tänker, det finns bara EN...
Men om Romantiska filmer "messar upp" våra huvuden, vad gör då skräckfilmer mot oss?
Gör skräckfilmer så vi blir mer blodtörstiga, klarar våra hjärnor av att se en skräckfilm egentligen? Är det bra att se dem? Är det bra att vara rädd för att man tror att grannarna tonåringar är blodtörstiga jäklar som kommer och leker vidriga lekar där vi till slut dör... Är det bra att vi inte vågar åka utomlands och bo i hotell eftersom att där vaknar man plötsligt upp i en stol där en motorsåg är påväg mot magen och sågar oss mitt i tu...
Är det bra att vi är rädda för att göra fel? Att om vi gör fel, så hamnar vi en konstig fälla som ska bevisa att vi uppskattar livet?
Är Dokumentärer verkligen bra för oss?
Ska vi verkligen veta hur allt funkar? Ska vi verkligen veta om det finns en gud... kan man inte bara säga Ja.. för om det skulle visa sig att en Gud inte fanns, skulle det vara slut med hopp på hela jorden... alla skulle bli psykiskt sjuka för att de hela tiden är rädda för att efter döden kommer ingenting hända, det finns ju ingen gud, alltså inget paradis...
Att jag blir ännu mer rädd för att göra fel så att någon psykad kille tar och sätter mig i en fälla där jag helt plötsligt klarar mig, när jag kommer ut därifrån springer jag ut på gatan där jag blir ihjälsjuten av de ungdomar som går i High School, för att de vill att alla ska se dem, för attt de hela livet har blivit undantryckta eftersom att de varit konstiga... eller mindre Normal...
Normal vad är egenltigen normalt? är jag normal? jag är sjukt normal om man jämför med Peter Siepern.. Men jag är sjukt onormal om jag jämför med vissa killar i min skola...
Så är det bra för oss att se film? Är det bra för oss att veta allt? Är det bra för oss att veta vad som händer efter döden? Är det bra för oss att veta vad Normalt är? Är det bar att vara Nomal?
Svar: ?